David och jag hälsade på min bror Lukas, och hans amerikanska fru och deras bedårande döttrar i Boise (Idaho) helgen som var. Andra gången som jag var i Boise och andra gången som David träffade Lukas, men första gången för honom att träffa Annemarie och flickorna.

Det var första gången som jag flög med endast State ID. Alla andra gånger som jag har flugit i mitt liv har jag alltid haft mitt pass som id, även inrikes i Sverige. För säkerhetsskull tog jag med mitt pass, ifall det skulle bli problem med mitt efternamn. I alla papper och uppgifter som amerikanska migrationsverket har, använder jag min mans efternamn. Dock har jag inte ändrat det med svenska myndigheter än.

(Min sista arbetsplats i Sverige var på en anstalt och jag trivdes jättebra där, men jag fick även lära mig ett å annat om identitetsstöld och är därför väldigt försiktig med info som jag lägger upp. Därav allt rosa ”kladd”)

Det var även första gången som jag flög med Southwest och deras idé om sittplatser var något helt nytt för mig. Det finns nämligen inte några designerade sittplatser såvitt jag vet. Utan det handlar om att de som checkar in online först får förtur med att komma in på flygplanet och välja sittplats(er) först. David hade glömt att det är så Southwest fungerar, så när vi checkade in online kvällen innan hamnade vi långt bak i kön så att säga.

Resenärerna hamnar i olika grupper, vi hamnade i sista gruppen (C), men även långt bak i gruppen. Det innebar att när vi väl kom in på flygplanet var så alla platser i stort sett tagna. Vi fick gott sitta näst-längst bak. Jaja, tur att vi hade gått om tid i Denver, där vi mellanlandade. Ingen stress.

Men när det var dags att checka in online för tillbakaresan så var jag minsann beredd…se vilken bra grupp jag hamnade i denna gång. 😀

Jag var lite smått spänd på att hinna med nästa plan i mellanlandningen i San Jose, för jag hade bara 50 min på mig. Fast det hade jag inte behövt vara, för det visade sig att jag kom ut via gate:n som jag även skulle gå igenom för nästa flygning, d.vs. jag kom ut via gate 26 och planet till Dallas skulle gå från gate 26. Inte konstigt att Southwest tyckte att 50 min räckte då. 🙂 Det visade sig att jag även flög till Dallas i samma plan med samma flygpersonal.

Okej, nu till själva besöket…

Mitt intryck av Boise är att det är en lagom stor stad med en skön laid-back feeling, alltså skön avslappnad atmosfär.

Båda gångerna som jag har varit där har vädret varit alldeles, alldeles underbart. Lagom varmt och med en klarblå himmel. I skuggan har det varit svalt och när solen har gått ner så har långärmade plagg varit nödvändiga. Med andra ord, som en svensk ljuvlig sommardag.

Några timmer efter att vi landade, vandrade vi i över 1.5 tim och det var imponerande med tanke på att döttrarna är så pass unga.

(För att skydda barnens identiteter så täcker jag deras ansikten)

David var tvungen att åka hem en dag tidigare och medan David var uppe i luften så tog Lukas döttrarna och mig till en park, så att äldsta dottern kunde öva på att cykla utan stödhjul. Komiskt nog så trodde han att cykelhjälmen kom med i påsen, men det visade sig var en vit boll (!) istället. 😄 För att dottern cyklade utan hjälm fick han snällt springa bredvid henne hela tiden. Det blev bra motion för honom.

Här har hon precis gjort en perfekt inbromsning och det förtjänade en high-five.

Medan storasystern övade på sin tvåhjuling fräste lillasystern runt i trehjulingen. Jag tycker att det är alltid lika underhållande att lyssna på små barn när de pratar högt om allt som faller dem in. Lilltjejen pratade om dittan och dattan med mig och jag tror att jag hade minst lika kul som henne.

Se, vilken vacker plats att cykla i!

Nästa dag gick jag på en promenad i husområdet där Lukas & Co bor. Jämfört med var jag bor just nu, så är hans område sååå tyst. Love it!

Endast mina brorsdöttrar lyckas övertyga mig att ha en barnkjol på huvudet! De var utklädda till prinsessor medan jag var…tja…vet faktiskt inte riktigt vad jag var. 😂 Men många skratt blev det.

Älskade bror, tack för att vi fick hälsa på er! Vi hade så kul. Den här bilden togs på oss minuten innan vi satte oss i bilen och han körde mig till flygplatsen.

Snart åker jag till Sverige och hälsar på min andra älskade bror. 😀 Och våra föräldrar.