Första gången (och sista, hoppas jag) som jag hittade gevärskulor på den asfalterade promenadslinga (White Rock Creek Trail (WRCT)), som jag har gått på under snart de senaste tio månaderna.
Mitt inre gav inte mig ro förrän jag ringde 911 och förklarade vad jag hade hittat och var. Operatören sa att det var inte obligatoriskt för mig att vänta på polisen, men jag sa att jag ville göra det. En mexikansk-amerikansk man såg lite undrande ut när han såg mig sitta på en kant. Vi började prata och han berättade både det ena å det andra om vad han och andra hade sett och hört om samma promenadslinga.
Bl.a. berättade han att var han ute och gick bland bostäderna igår och hittade nio använda kulor! De två jag hittade var oanvända. Det finns ett ”home shelter” för hemlösa i närheten. Personligen har jag aldrig haft problem med de hemlösa, men jag har också varit väldigt försiktig, för majoriteten av dem är drogpåverkade och kan uppföra sig lite skumt. Hur som haver, den mexikansk-amerikanska mannen trodde absolut att en hemlös person hade avlossat kulorna natten innan. För att det finns så många hemlösa häromkring så har polisen inte särskilt bråttom att ta sig till platsen, för de vet om hur de hemlösa är. Därför trodde han inte att polisen skulle ha bråttom att ta sig till där vi stod.
Jag fick även veta att det finns vilda djur hos oss! Det finns coyotes (prärievargar), bobcats, lynx (lodjur) och copperheads (mockasinormar) och rattlesnakes (skallerormar). Mama Mia! Han hade personligen tagit kort på prärievargar och lodjur, som jag fick se på hans mobil.
Ser ni de lövrika buskarna och träden på andra sidan ån? Det är där som prärievargarna håller till.
När jag tog denna bild i våras, så minns jag att jag hörde ljud, som lät precis som hundar som skäller/ylar. Jag trodde att det var någon som var ute och rastade flera hundar på en gång i det exklusiva husområdet på andra sidan ån. Efter att ha pratat med mannen så förstår jag att det var prärievargs-valpar som ylade.
Ser ni hur nära intill människor de lever (den lummiga busken). Bron över ån är väldigt trafikerad, speciellt under rusningen. Visst, prärievargarna var här först, men man skulle tro att de tog sig bort från människor när vi invaderade deras territorium och började bygga hus och vägar. Så verkar det dock inte vara.
Men det som vann priset var ändå skräcknyheten som ägde rum för några år sen. En oktoberkväll 2015 kände en man att han behövde ge utlopp för sin vrede, så han tog sin machete och högg ihjäl en joggare på promenadslingan! Va?!?!?!? När jag kom hem var jag tvungen att kolla om det verkligen stämde. Tyvärr gjorde det det:
https://www.nbcdfw.com/news/local/jogger-attacked-killed-in-north-dallas-park/2033348/
Ung, snygg atlet, som hade hela livet framför sig…men som hade stora problem med vrede. 21-åriga Thomas Johnson dödade 53-åriga David Stevens när han var ute och motionerade. Davids fru blev så knäckt av händelsen att hon tog livet av sig kort därefter. Jag är i chocktillstånd!
Jag är så tacksam att vi flyttar ifrån norra Dallas om 48 timmar. Tack och hejdå White Rock Creek Trail! Jag kommer inte att sakna dig, speciellt inte efter att jag fick veta allt detta.
Inga kommentarer än