Igår åkte jag, tillsammans med en väninna till Furr-familjen, till Nebraska Furniture Mart (NFM), som är förmodligen den största möbelbutiken som jag någonsin har varit i. Om det inte hade varit en motorväg i vägen så är det faktiskt gångavstånd till butiken från vår lägenhet. Pinsamt nog så tog det mig bra många veckor innan jag besökte butiken och hade det inte varit för Dawn så hade det nog tagit ytterligare tid innan jag skulle få tummarna loss och åka dit. Hon har känt min svärmor i hur många år som helst och är världens mysigaste person. Genomsnäll och rolig.

Dawn var i jakt på nattduksbord till deras gästrum och medan vi kollade på möbler så pratade vi om dittan och dattan. När man strosar runt i NFM så behöver man garanterat tid och bekväma skor. Jag vill definitivt tillbaka, för jag såg några snygga soffor.

Efteråt åt vi lunch på La Madeleine, som är en av hennes favoritplatser att äta lunch och enklare måltider.

Innan vi åkte till NFM så fick Dawn hälsa på Baby Doll för första gången. Varje gång som Baby Doll kommer ut för att visa sitt runda ansikte till människor, så sväller mitt hjärta av kärlek, för hon brukade vara så blyg när nytt folk kom hem till oss (speciellt när hon var ny och vi bodde i Järbo).

För ett par veckor sen hälsade svärmor och jag på Dawn och hennes man + deras tre gigantiska golden retriver-blandningar. Innan jag fick träffa dem så smsade hon bilder på dem. Say hello to Emma, Wrigley and Charlie…

Åh, vad jag saknar att vara omringad av hundar! David har gått med på att vi ska skaffa hund när vi köper hus. Hoppas bara att Baby Doll accepterar hund i hemmet. 🙄